Elina (Elina Järventaus Johansson) - Elin i Hagen | Текст песни

• Тексты песен
• Elina (Elina Järventaus Johansson)
• Elin i Hagen

Pesni.guru - сайт для Гуру

Den dära stugan vid ån är Hagen,
där gamle Anders i Hagen bor
- jag minns, hur Elin, den enda dottern,
gick förr och trallade hela dagen
i mon därborta med Hagens kor.

Hon var den gladaste bland de glada,
i lek och dans var hon alltid bäst,
och flink i spisen och flink på logen
- men ofta ser en, att det tar skada,
som växer vackrast och lovar mest.

Det kom en främmande man till dalen,
han mötte Elin i skogen titt,
och det gick rykten omkring i bygden,
och stackars Elin blev vild och galen
- i våras dränkte hon barnet sitt.

Jag minns den stunden, då hon blev tagen,
hon skrek ej, grät ej, blev bara vit
- till fyra år blev hon dömd av lagen
- en kan förstå, det är sorg i Hagen,
och det är ingen, som nänns gå dit.

Och gamle Anders han står vid skjulet
betryckt och krokig och hugger ved.
Han var en gubbe, som log beständigt,
- nu är hans ansikte skyggt och mulet,
hans läppar skälva, han tittar ned.

Han viker undan för folkets blickar,
han talar icke med någon mer,
han går och grämer sig djupt i själen,
han ser åt sidan, när någon nickar,
och gråter bittert, när ingen ser.

Text av Gustaf Fröding

That cottage by the river is Hagen
where old Anders in Hagen lives
I remember, how Elin, the only daughter
used to sing all day
in the meadow with the cows

She was the happiest among the happy
in play and dance she was the best
and good at the stove and in the barn
but you will often se, that it is hurt,
that grows beautiful and promises the most

A strange man came to the valley
he often met Elin in the forest
and there were rumors in the district
and poor Elin went wild and mad
and this spring she drowned her child

I remember the moment when they took her
she did not scream or cry, she just paled
she was sentenced to four years (by the law)
one can understand, there is grief in Hagen
and nobody want to go there

And old Anders he stands by the shed
depressed and crooked chopping wood
He was an old man who always smiled
now his face is shy and troubled
his lips tremble, he looks down

He avoids the gaze of people
he does not speak to anybody anymore
he feels remorse deep in his soul
he looks away when somebody nods
and weeps bitterly, when nobody see